Europas centralbank, förkortat ECB, fungerar som centralbanken för hela Europeiska unionen. ECB ansvarar för penningpolitiken i medlemsstaterna i EU-området. Centralbanken grundades 1998 och högkvarteret ligger i Frankfurt, Tyskland. ECB har ansvarat för EU-områdets penningpolitik sedan 1 januari 1999. Banken har monopol på att tillåta utgivning av eurosedlar inom unionen.
Europeiska Unionen är kontrollerad av 7 institutioner, enligt artikel 13 i Lissabon avtalet (Treaty on European Union). Dessa 7 institutioner är Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten och Europeiska centralbanken. ECB blev officiellt en EU-institution 1 december 2009.
Europeiska centralbanken bildar tillsammans med centralbankerna i euroländerna det så kallade eurosystemet, var unionens monetära politik utförs. ECB:s låneränta är idag 1 % och depositions ränta 0,25 %. Banken övervakar och samarbetar med följande centralbanker: National Bank of Austria, National Bank of Belgium, Central Bank of Cyprus, Bank of Finland, Banque de France, Deutsche Bundesbank, Bank of Greece, Central Bank and Financial Services Authority of Ireland, Banca d'Italia, Central Bank of Luxembourg, Central Bank of Malta, De Nederlandsche Bank, Banco de Portugal, Bank of Slovena, National Bank of Slovakia och Bank of Spain. ECB fungerar idag som efterträdaren av dessa, de gamla centralbankerna har ingen specifik makt kvar. Allt far via Europeiska centralbanken och Bank for International Settlements, BIS.
ECB leds av Europeiska centralbankens råd (ECB-rådet) som bland annat består av cheferna för centralbankerna i euroländerna samt direktionsledamöterna och direktionen. Enbart medborgare i EU-länder får vara direktionsledamöter. De har för det mesta varit från de största euroländerna, Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland. Ordföranden för Europas Centralbank är Jean-Claude Trichet (sedan 2003), före detta ordförande för Frankrikes centralbank.
Vem äger ECB?
Man skulle tro att Europeiska centralbanken är ägd av EU, men så är det inte heller. Det är bestämt i artikel 29 som heter: Protocol on the Statue of the European System of Centralbanks and of the European Centralbank. Varje centralbank i EU har rätt att äga delar av ECB, hur mycket beror på dess lands ekonomiska storlek och befolkningsmängd. Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien äger tillsammans mer än 50 % av ECB. Ungefär 30 % ägs av nationalbanker som inte är medlemmar i Eurozonen, Bank of England äger bland annat 14,5%. Enligt ECB själv är de inte statsägda utan en ”oberoende organisation” (som Bank Of International Settlements) vilket låter mer skrämmande än privatägd
Bank for International Settlements, BIS
Reglerna för hur stora reserver som krävs för olika kunder, och andra regler för lån ges av Bank for International Settlements, förkortat BIS. Det är ett samarbetsorgan för 55 centralbanker, var Europas Centralbank också hörs (som idag har tagit Finlands Centralbanks uppgift). Den ägs av många olika centralbanker och dessutom har den privata ägaren. BIS, som grundades år 1930 för dåtida dominerande banker. För att hantera Tysklands återbetalning av första världskrigets krigsskadestånd. Man kan säga att BIS fungerar som centralbankernas centralbank. I Europa försöker BIS få en europeisk centralbank var BIS skulle fungera som en ”oberoende organisation”. BIS har förstås kritiserats häftigt av sådana som vet att den överhuvudtaget finns, av att vara ”osynlig”, trots att organisationen har en enorm makt. Dessutom är organisationen inte är ansvarig eller redovisningsskyldig till någon demokratisk församling.
Det sjukaste av allt är att politikerna litar på bankirernas råd utan att alls misstänka något skumt bakom det. Dessutom är alla statsskulder skulder till privata banker och inte till andra stater. Den ända rollen stater har i denna lek är att säkra att andra länder (skattebetalarna) betalar sina skulder åt bankerna. För att bankerna gör dessa regler har de ingen risk att förlora ”sina” pengar, utan det finns alltid betalare och tillhörigheter (privatisering) som förr eller senare förflyttas till bankerna.
Källor:
Article 29 of the ESCB Statute
Article 17 of the ESCB Statute
Article 13 of the ESCB Statute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar