När man undersöker fractional-reserve bankingens bakgrund märker man att det bara är ett gammalt guldsmedsbedrägeri. Förr i tiden var det vanligt att guldsmeder tog emot guld, som förvarades i deras kassavalv. Kunden fick ett kvitto på denna deposition. Detta kvitto kunde användas för att köpa olika saker, dvs. det användes på samma sätt som dagens pengar, för att kvittot hade samma värde som guldet.
Efter att detta ”system” blev allt vanligare blev det lättare att göra affärer, men samtidigt såg guldsmeden en affärsidé. Guldsmederna märkte att kunderna mycket sällan växlade in kvittot mot guldet, utan det var för det mesta bara depositioner. De förstod att man kunde skriva ut flera kvitton än vad människor deponerade guld, och själv ta värdet av guldet och sedan låna ut det fast det inte fanns i reserverna. Detta lyckades mycket enkelt, bara några ord på ett papper och egna namnunderskriften. Detta lade grunden på dagens banksystem, med den skillnaden att guldsmederna kallas för bankirer nuförtiden och de respekteras djupt i samhället.
Slutligen märkte kunderna att guldsmederna blev otroligt rika på kort tid och blev misstänksamma. De förstod att guldsmederna lånade ut kvitton som inte hade någon värde. Detta ledde förstås till att guldsmeden beskylldes för stöld och i värsta fall hängdes de, vilket var mycket populärt. Idag beskylls de inte utan vanliga befolkningen får alla skällor, för att de inte slösar tillräckligt med pengar, för att hålla ekonomin igång. Dessutom täcks bankerna betala ut otroligt höga bonusar till cheferna fast bankerna far miljarder på minus och när de går i konkurs betalar staten (alltså vanliga befolkningen) för deras ”misstag” och bedrägeriet fortsätter.
Än idag fungerar bankerna över hela världen på detta sätt, alltså med fractional-reserve banking. Några variationer är t.ex. Baselreglerna, eller Basel-2 vilket i princip är exakt samma, med vissa väl formulerade lögner som människor blint tror på.
Bank Of England (Englands centralbank) grundade ”utlåning 9-1”, som använts globalt sedan 1694. Banken grundades av en grupp bankirer, som gav kungen ett personligt lån (muta) på 1,25 miljoner pund, för att få grunda det. Kungen förstod inte konsekvenserna till denna överenskommelse och det var slut på Englands självständiga pengar och banksystem. Banksystemet var efter det i privata händer och har varit det ända tills idag.
Villkoren för lånet var (från Bank of England 1694):
1. Att namnen på långivarna, icke fick offentliggöras, samt att de fick rätten att bilda Bank of England.
2. Att direktörerna i Bank of England tillförsäkrades rätten att etablera en guldreserv, enligt följande:
3. Att de kan låna ut 10£ mot varje deponering i guld motsvarande 1£.
4. Att de tilläts konsolidera statsskulden, samt säkra fordringarna för amortering och räntor, genom direkt beskattning av folket.
2. Att direktörerna i Bank of England tillförsäkrades rätten att etablera en guldreserv, enligt följande:
3. Att de kan låna ut 10£ mot varje deponering i guld motsvarande 1£.
4. Att de tilläts konsolidera statsskulden, samt säkra fordringarna för amortering och räntor, genom direkt beskattning av folket.
På detta sätt har tillväxten av pengar skapats sedan 1694. Det är så de privata (central) banksystemen producerar nya pengar i ofattbara mängder, ur tomma intet. Det är t.ex. också på detta sätt som USA:s krig finansieras, genom att låna pengar från privata banker som befolkningen slutligen betalar med enorm ränta flera år senare.
Innan centralbankerna fick rollen som låneinstitut varifrån bankerna kan vända sig för att få tillgång till kapital ledde FRB-systemet ofta till att banker förr eller senare gick i konkurs. Detta hände för att bankerna inte hade någon möjlighet att betala ut summan pengar som deras kunder försökte hämta ut från sina konton, om de misstänkte att banken inte hade pengarna.
Bankerna som använde detta system försökte hålla det så hemligt som möjligt, för att det inte skulle bli uttagsanstormning eller så kallade ”bank runs” om de fick reda på att inte bankerna verkligen hade pengarna i sin reserv eller fraktion. Detta ledde förstås till en säker konkurs för dessa banker. Detta var ett vanligt fenomen i Europa både under och efter Romarrikets tid och i övriga delar av världen, bland annat i Egypten. På vissa ställen införde staten regler för banker som använde FRB. De fick bland annat inte hänga vita dukar över sina skrivbord, utan det var endast tillåtet för ”hederliga” banker. FRB var dessutom förbjudet i lagen på många håll i framförallt Romarriket.
I Barcelona gick man så långt att halshugga de bankirer som inte följde denna lagstiftning, vilket var helt logiskt för att det var samma som att stjäla. Trots det har banker under historiens lopp inte kunnat motstå att använda sig av FRB, som ändå resulterat att de gått i konkurs, och i värsta fall orsakat stora ekonomikriser på samhällsnivå. Ett bra exempel är 2008-2009 finanskris och Lehman Brothers som gick i konkurs tack vare FRB och annat fiffel.
Banken av Amsterdam var kanske den mest stabilaste och respekterade banken i Europa, som bedrev bankverksamhet utan FRB i över två sekel, från början av 1600-taket till början av 1800-talet. Konkursen kom först efter att nederländska statsmakten tvingade banken att ge billiga lån åt staten för att kunna finansiera sina krig. Därför började banken i slutet av 1700-talet sakta fara från hundraprocentigt reserv till FRB och gick snabbt efter det i konkurs.
Källor:
The Money Masters och The Wizard of Oz (dokumentärer om pengar av Bill Still)
Money as Debt (dokumentär om pengar)
Murray Rothbard, The Mystery of Banking
Stephen A. Zarlenga, The Lost Science of Money AMI (2002)
William MacEachern, Macroeconomics: A Contemporary Introduction
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar