tisdag 7 december 2010

7. Alternativ till det nuvarande systemet?



Finns det något alternativ till dagens ekonomiska system eller är detta faktiskt det bästa systemet mänskligheten kan komma på. Detta system gynnar bara eliterna och inte vanliga befolkningen, pga. bank- och räntesystemet som jag berättat om tidigare i min blogg. 

För att ändra det ekonomiska systemet krävs att ändra politiken dramatiskt. Pengar kan inte göras bara med att ge lån, för att alltid när man tar lån så finns det ränta, vilket betyder att det alltid finns mera ”lån” än betalade lån (pengar) för att räntan inte är medräknat i systemet. Detta leder till att alla inte kan betala sina lån, för att det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar i systemet. På grund av detta måste stater, företag och privatpersoner ta lån för att betala sina lån, vilket är otroligt meningslöst och åstadkommer bara mer problem. Vilket förklarar bra varför länder far i konkurs (Island, Grekland, Irland...Portugal?, Spanien?). Konkurserna kommer att fortsätta så länge man inte undersöker de egentliga problemen i ekonomin.

Så länge som personer (aktieägare, bankirer, företagsägare…) gynnas av detta system, vilka är samma människor (företag) som lobbar in och ger val finansiering till sina ideal kandidater, kommer inte systemet att ändras. De bara hittar på sina olika ursäkter och katastrof berättelser om vad skulle hända om systemet skulle ändras.

Mervyn King, generaldirektören för Bank of England sade i sitt tal (25.10.2010) följande:

"At the heart of this crisis was the expansion and subsequent contraction of the balance sheet of the banking system."

Detta förklarar bra hela systemet, människor som är inne i systemet medger rakt att problemet är banksystemet, men median berättar ju förstås inte det åt vanliga befolkningen.



EKONOMISK DEMOKRATI


I Finland är det Suomen Talousdemokraattinen Puolue (Ekonomisk Demokrati i Finland) som kritiserar det nuvarande systemet och har några simpla alternativ för att ändra det ekonomiska och politiska systemet. De försöker komma till riksdagen år 2011.

Vad handlar "ekonomisk demokrati" egentligen om? (skriven av Lars Österman från Suomen Talousdemokraattinen Puolue)

Det är frågan om ett brett reformprogram med avsikt att demokratisera den ekonomiska makten.

Det finns en hel räcka olika alternativa reformer som man kan tänka sig leda till en mera demokratisk ekonomistyrning - eller alternativt en mera folkväldesstyrd ekonomi.

I praktiken handlar det om att påminna medborgarna om att privilegiet och ansvaret att skapa pengar och sätta dessa nya pengar i cirkulation urprungligen var en statlig angelägenhet. Därför är det idag många som undrande ställer sig frågan hur i alla fridens namn det blivit så att privatägda vinstinriktade aktiebolag står för 95-99% av en formellt suverän stats penningutgivning?

Vi är många som insett att tidigare generationers politiker gjort att stort misstag då de låtit penningmakten glida staten ur händerna. Idag är läget det att stater och andra offentligträttsliga samfund får stå med mössan i hand och be om lån av dessa privatägda banker. Konstigt. Bankerna är ju trots allt institutioner som staten borde kunna styra över och reglera så att staten inte är svagare eller den part som blir utsugen av penningväxlare och andra låneparasiter?

Slutligen har vi i denna rörelse insett att det är fullt möjligt att reformera dagens västliga "demokratiska" ekonomier så att penningutgivningen återförs till gemensamma händer.

Genom detta blir det med ens möjligt att betala ut medborgarlön, pensioner och bygga allt tänkbart och behövligt som vi har realresurser till. Är det inte märkligt att vi har byggmaterial
(trä, sten, sand, cement, stål), massvis med villiga byggarbetare och maskiner och verktyg att förverkliga vad som helst vi åtar oss ...men vi kan inte bygga för vi saknar något så simpelt som pengar. Pengar - som det inte i praktiken kan råda någon brist på eftersom dagens pengar är dels tryckt papper...och dels enbart bokföring på bankens programvara.


Hur kan vi med andra ord sakna pengar?


Orsaken är den att nya pengar idag skapas enbart mot skuldsättning och av dessa privatägda banker som bara vill göra vinst och som gör det genom att parasitera på hela samhället.

Samhället bör med andra ord antingen ändra på lagstiftningen som bestämmer vad bankerna får och inte får göra - eller så bör samhället ge sig in i bankingleken och visa privatbankerna var skåpet skall stå.
Här avser jag det att kommunal och statlig banking alltid kommer att vara mera konkurrenskraftig eftersom publika samfund inte behöver tänka på att göra vinst. Det räcker nämligen mer än väl om en kommunal bank gör nollresultat.
Folket och hela samhället vinner på detta.

Våra teser till politikerna är med andra ord följande:

1. Reglera bankverksamheten så att bankerna i praktiken bara får göra det som folk ändå tror bankerna gör.

2. Återta privilegiet och ansvaret att skapa pengar och ge det till stat, stad och kommun.

3. Vårt samhälle kan inte överleva dagens skuldsättning om inte detta görs möjligast snart.





Källor:

http://www.larsosterman.blogspot.com/2010/10/nagra-ord-om-ekonomisk-demokrati.html



tisdag 30 november 2010

6. Penningmängd, arbetslöshet och fattigdom




Från 1985-2010 har penningmägnden i EU-området ökat med 480 % (se bild ovan). Medan i USA har penningmängden ökat med 330 % (1985-2005).





Hur är det möjligt att arbetslöshetsgraden i Europa och USA ligger i medeltal runt 25% (utan statistik fiffel) fast penningmägden har ökat många hundra procent på 20-25 år. Dessutom växer löneskillnaderna dramatiskt och det kommer ekonomiska kriser efter varandra, när penningmängden ökar.

Kanske det är tack vare penningmängdens växt som vi är i denna situation, som förstås börjat för att bankerna har rätt att göra pengar ur tomma intet?




              Rikaste 1 % andel av inkomsten före skatt (USA)



I en undersökning av World Institute for Development Economics at United Nations University reporteras att världens rikaste procent (1%) av vuxna befolkningen ägde 40% av de globala tillgångarna år 2000. Rikaste 10% av vuxna befolkningen ägde 85% av världens rikedomar. De fattigaste 50% av vuxna befolkningen ägde under 1% av världens rikedomar och i en annan undersökning berättas att de rikaste 2% ägde mera än hälften av världens rikedomar.


      
           Världens rikedomar jämfört med befolkningen och BNP


Pengar finns mer än någonsin tidigare, men det fördelas så otroligt ojämlikt att bara de rikaste 10% av medborgarna gynnas av det. Hur kan man ändra det?

Ett exempel skulle vara att staten printar ut egna pengar, istället för privata banker, som den flyttar till cirkulation genom att köpa av medborgare den tjänst som medborgarna vill att samhället skall producera. På detta sätt skulle penningmängden hållas på en realistisk nivå och vi skulle inte behöva lida av lågkonjunkturer och låneslaveri (med ränta). Dessutom skulle pengarna ha ett konkret värde.



Källor:


fredag 26 november 2010

5. Europeiska centralbanken och Bank for International Settlements



Europas centralbank, förkortat ECB, fungerar som centralbanken för hela Europeiska unionen. ECB ansvarar för penningpolitiken i medlemsstaterna i EU-området. Centralbanken grundades 1998 och högkvarteret ligger i Frankfurt, Tyskland. ECB har ansvarat för EU-områdets penningpolitik sedan 1 januari 1999. Banken har monopol på att tillåta utgivning av eurosedlar inom unionen.


Europeiska Unionen är kontrollerad av 7 institutioner, enligt artikel 13 i Lissabon avtalet (Treaty on European Union). Dessa 7 institutioner är Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten och Europeiska centralbanken. ECB blev officiellt en EU-institution 1 december 2009.

Europeiska centralbanken bildar tillsammans med centralbankerna i euroländerna det så kallade eurosystemet, var unionens monetära politik utförs. ECB:s låneränta är idag 1 % och depositions ränta 0,25 %. Banken övervakar och samarbetar med följande centralbanker: National Bank of Austria, National Bank of Belgium, Central Bank of Cyprus, Bank of Finland, Banque de France, Deutsche Bundesbank, Bank of Greece, Central Bank and Financial Services Authority of Ireland, Banca d'Italia, Central Bank of Luxembourg, Central Bank of Malta, De Nederlandsche Bank, Banco de Portugal, Bank of Slovena, National Bank of Slovakia och Bank of Spain. ECB fungerar idag som efterträdaren av dessa, de gamla centralbankerna har ingen specifik makt kvar. Allt far via Europeiska centralbanken och Bank for International Settlements, BIS.

ECB leds av Europeiska centralbankens råd (ECB-rådet) som bland annat består av cheferna för centralbankerna i euroländerna samt direktionsledamöterna och direktionen. Enbart medborgare i EU-länder får vara direktionsledamöter. De har för det mesta varit från de största euroländerna, Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland. Ordföranden för Europas Centralbank är Jean-Claude Trichet (sedan 2003), före detta ordförande för Frankrikes centralbank.



Vem äger ECB?

Man skulle tro att Europeiska centralbanken är ägd av EU, men så är det inte heller. Det är bestämt i artikel 29 som heter: Protocol on the Statue of the European System of Centralbanks and of the European Centralbank. Varje centralbank i EU har rätt att äga delar av ECB, hur mycket beror på dess lands ekonomiska storlek och befolkningsmängd. Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien äger tillsammans mer än 50 % av ECB. Ungefär 30 % ägs av nationalbanker som inte är medlemmar i Eurozonen, Bank of England äger bland annat 14,5%. Enligt ECB själv är de inte statsägda utan en ”oberoende organisation” (som Bank Of International Settlements) vilket låter mer skrämmande än privatägd

Bank for International Settlements, BIS




Reglerna för hur stora reserver som krävs för olika kunder, och andra regler för lån ges av Bank for International Settlements, förkortat BIS. Det är ett samarbetsorgan för 55 centralbanker, var Europas Centralbank också hörs (som idag har tagit Finlands Centralbanks uppgift). Den ägs av många olika centralbanker och dessutom har den privata ägaren. BIS, som grundades år 1930 för dåtida dominerande banker. För att hantera Tysklands återbetalning av första världskrigets krigsskadestånd. Man kan säga att BIS fungerar som centralbankernas centralbank. I Europa försöker BIS få en europeisk centralbank var BIS skulle fungera som en ”oberoende organisation”. BIS har förstås kritiserats häftigt av sådana som vet att den överhuvudtaget finns, av att vara ”osynlig”, trots att organisationen har en enorm makt. Dessutom är organisationen inte är ansvarig eller redovisningsskyldig till någon demokratisk församling.





Det sjukaste av allt är att politikerna litar på bankirernas råd utan att alls misstänka något skumt bakom det. Dessutom är alla statsskulder skulder till privata banker och inte till andra stater. Den ända rollen stater har i denna lek är att säkra att andra länder (skattebetalarna) betalar sina skulder åt bankerna. För att bankerna gör dessa regler har de ingen risk att förlora ”sina” pengar, utan det finns alltid betalare och tillhörigheter (privatisering) som förr eller senare förflyttas till bankerna.





Källor:

Article 29 of the ESCB Statute
Article 17 of the ESCB Statute
Article 13 of the ESCB Statute

onsdag 24 november 2010

4. Inflation och kritik av fractional-reserve banking


Fractional-reserve banking är en stor orsak till inflation då pengar som sätts in på banken lånas ut. Största delen av pengarna hamnar slutligen på nya bankkonton och kan därefter igen lånas ut på nytt och på nytt. Endast en bråkdel behöver banken hålla kvar i sin reserv, varifrån namnet ”Fractional-reserve banking” kommer. Denna process innebär att penningmängden i ekonomin ökar dramatiskt (se bild nedan). 

Systemet fungerar bara så länge som pengarna kommer tillbaka till bankerna och ganska litet uttag görs. Det betyder att om för mycket pengar tas ut samtidigt skulle systemet kollapsa. Ifall det skulle hända att banken har problem att betala pengarna tillbaka, så måste de låna av centralbanken, som betalas tillbaka när banken fått in nya pengar från andra ställen. Eller helt enkelt av staten, bankens vinster far till ägarna men förlusterna betalas slutligen av medborgarna som i Island, Grekland och Irland under de senaste åren.




Expansionen av penningmängden beror på reservkravet





KRITIK AV FRB


Kritik av fractional-reserve banking kommer för det mesta av ekonomer ur den så kallade ”österrikiska skolan” för att bidra till konjunkturer. Den så kallade "penningreformrörelsen" (monetary movement) har också kritiserat FRB hårt. Kritikerna menar att bankerna helt enkelt skapar pengar ”ur tomma intet” när de lånar pengar och tar dessutom ännu ränta på det. Det som kritikerna har som alternativ är att staten skulle flytta pengarna in till ekonomin utan krav av någon individuell eller kollektiv skuldsättning (i personliga och statslån).

Några av de nutida ”penningreformisterna” och kritikerna är Michael Rowbotham, Bill Still, Margrit Kennedy, James Robertson och speciellt Ellen Hodgson Brown som skrivit ett antal böcker angående saken. Många penningreformister är också kritiska till räntesystemet. 


The Secret Of Oz: En mycket bra dokumentär om banksystemet av Bill Still
              





Källor:

Stephen A. Zarlenga, The Lost Science of Money AMI (2002)
Murray Rothbard, The Mystery of Banking
Market Fundamentalism, Richard C. Cook

3. Historian bakom fractional-reserve banking


När man undersöker fractional-reserve bankingens bakgrund märker man att det bara är ett gammalt guldsmedsbedrägeri. Förr i tiden var det vanligt att guldsmeder tog emot guld, som förvarades i deras kassavalv. Kunden fick ett kvitto på denna deposition. Detta kvitto kunde användas för att köpa olika saker, dvs. det användes på samma sätt som dagens pengar, för att kvittot hade samma värde som guldet.



Efter att detta ”system” blev allt vanligare blev det lättare att göra affärer, men samtidigt såg guldsmeden en affärsidé. Guldsmederna märkte att kunderna mycket sällan växlade in kvittot mot guldet, utan det var för det mesta bara depositioner. De förstod att man kunde skriva ut flera kvitton än vad människor deponerade guld, och själv ta värdet av guldet och sedan låna ut det fast det inte fanns i reserverna. Detta lyckades mycket enkelt, bara några ord på ett papper och egna namnunderskriften. Detta lade grunden på dagens banksystem, med den skillnaden att guldsmederna kallas för bankirer nuförtiden och de respekteras djupt i samhället.



Slutligen märkte kunderna att guldsmederna blev otroligt rika på kort tid och blev misstänksamma. De förstod att guldsmederna lånade ut kvitton som inte hade någon värde. Detta ledde förstås till att guldsmeden beskylldes för stöld och i värsta fall hängdes de, vilket var mycket populärt. Idag beskylls de inte utan vanliga befolkningen får alla skällor, för att de inte slösar tillräckligt med pengar, för att hålla ekonomin igång. Dessutom täcks bankerna betala ut otroligt höga bonusar till cheferna fast bankerna far miljarder på minus och när de går i konkurs betalar staten (alltså vanliga befolkningen) för deras ”misstag” och bedrägeriet fortsätter.

Än idag fungerar bankerna över hela världen på detta sätt, alltså med fractional-reserve banking. Några variationer är t.ex. Baselreglerna, eller Basel-2 vilket i princip är exakt samma, med vissa väl formulerade lögner som människor blint tror på.




Bank Of England (Englands centralbank) grundade ”utlåning 9-1”, som använts globalt sedan 1694. Banken grundades av en grupp bankirer, som gav kungen ett personligt lån (muta) på 1,25 miljoner pund, för att få grunda det. Kungen förstod inte konsekvenserna till denna överenskommelse och det var slut på Englands självständiga pengar och banksystem. Banksystemet var efter det i privata händer och har varit det ända tills idag.


Villkoren för lånet var (från Bank of England 1694):
1. Att namnen på långivarna, icke fick offentliggöras, samt att de fick rätten att bilda Bank of England.
2. Att direktörerna i Bank of England tillförsäkrades rätten att etablera en guldreserv, enligt följande:
3. Att de kan låna ut 10£ mot varje deponering i guld motsvarande 1£.
4. Att de tilläts konsolidera statsskulden, samt säkra fordringarna för amortering och räntor, genom direkt beskattning av folket.



På detta sätt har tillväxten av pengar skapats sedan 1694. Det är så de privata (central) banksystemen producerar nya pengar i ofattbara mängder, ur tomma intet. Det är t.ex. också på detta sätt som USA:s krig finansieras, genom att låna pengar från privata banker som befolkningen slutligen betalar med enorm ränta flera år senare.


Innan centralbankerna fick rollen som låneinstitut varifrån bankerna kan vända sig för att få tillgång till kapital ledde FRB-systemet ofta till att banker förr eller senare gick i konkurs. Detta hände för att bankerna inte hade någon möjlighet att betala ut summan pengar som deras kunder försökte hämta ut från sina konton, om de misstänkte att banken inte hade pengarna.



Bankerna som använde detta system försökte hålla det så hemligt som möjligt, för att det inte skulle bli uttagsanstormning eller så kallade ”bank runs” om de fick reda på att inte bankerna verkligen hade pengarna i sin reserv eller fraktion. Detta ledde förstås till en säker konkurs för dessa banker. Detta var ett vanligt fenomen i Europa både under och efter Romarrikets tid och i övriga delar av världen, bland annat i Egypten. På vissa ställen införde staten regler för banker som använde FRB. De fick bland annat inte hänga vita dukar över sina skrivbord, utan det var endast tillåtet för ”hederliga” banker. FRB var dessutom förbjudet i lagen på många håll i framförallt Romarriket.



I Barcelona gick man så långt att halshugga de bankirer som inte följde denna lagstiftning, vilket var helt logiskt för att det var samma som att stjäla. Trots det har banker under historiens lopp inte kunnat motstå att använda sig av FRB, som ändå resulterat att de gått i konkurs, och i värsta fall orsakat stora ekonomikriser på samhällsnivå. Ett bra exempel är 2008-2009 finanskris och Lehman Brothers som gick i konkurs tack vare FRB och annat fiffel.



Banken av Amsterdam var kanske den mest stabilaste och respekterade banken i Europa, som bedrev bankverksamhet utan FRB i över två sekel, från början av 1600-taket till början av 1800-talet. Konkursen kom först efter att nederländska statsmakten tvingade banken att ge billiga lån åt staten för att kunna finansiera sina krig. Därför började banken i slutet av 1700-talet sakta fara från hundraprocentigt reserv till FRB och gick snabbt efter det i konkurs.


Källor:

The Money Masters och The Wizard of Oz (dokumentärer om pengar av Bill Still)
Money as Debt (dokumentär om pengar)
Murray Rothbard, The Mystery of Banking
Stephen A. Zarlenga, The Lost Science of Money AMI (2002)
William MacEachern, Macroeconomics: A Contemporary Introduction

2. Fractional-reserve banking


Det banksystem som används idag heter Fractional-reserve banking, förkortas FRB. I systemet behöver bankerna bara ha en liten del av pengarna de lånar i reserven. Idag ligger procenten oftast runt 0-10 % beroende på hurudana överenskommelser bankerna har med centralbankerna. Hur stor del, eller fraktion bankerna måste behålla bestäms av ”centralbanker” genom penningmultiplikatorn. Systemet har under lång tid varit kontroversiellt. 

Under medeltiden var FRB förbjudet i Europa och betraktades som ocker. Idag kritiseras systemet mycket av vissa ekonomer som bland annat menar att det leder till konjunkturer, risker för uttagsanstormning; var flera av bankernas kunder tar ut sina pengar, och inflation.



Ifall bankerna har 10 % reservsystem, får de låna 90 % av depositionerna. Personen med lånet kommer efter det att sätta lånepengarna tillbaka i banken med räntan ”c” (enkelt sagt c=0%). Efter det kan banken igen låna 90 % av den andra depositionen som var 90 % av den första depositionen. Detta betyder att av 100 € deposition kan banken låna ut 90 € med 10 % reservsystem. När någon lånar dessa 90 € kan banken låna ut 90 % av det, alltså 81 €. Processen fortsätter så länge tills pengarna är noll. Sammanlagt kan banken låna ut av 90 € (10 % av 100 €) maximalt 1000 € (100€+90€+81€+72,90€+…= 1000 €). Vilket betyder att med 50 % reservsystem kan banken tjäna 500 € (100+80+64+51,20+…= 500 €), 100 €/0,20 = 500 €. Av detta kan man komma till en slutsats att ju mindre reserv banken behöver, ju mera kan de tjäna på enskilda lån/depositioner. Om reservkravet är 2 % kan banken göra 5000 € av en 100 € deposition 100€/0,02 = 5000 €. Alltså banken gör 4900 € vinst på en 100 € deposition, vilket är absurt. 


Bernie Madoff (50 miljarders bedrägeri och 150 års fängelsestraff)




Fractional-reserve banking (????? triljoners bedrägeri och inget straff, ännu)




Finlands bank, som är Finlands centralbank, skriver att de har antingen 0 eller 2 % reservkrav, de kan ”låna” (ge gratis) åt banker högst 100 000 € per gång. Med tvåprocentigt reservkrav kan Finlands Bank låna ut egentligen hur mycket de vill. Det finns ingen orsak att fortsätta med detta system, tänk om vanliga mänskor istället skulle få dessa pengar som bankirerna förtjänar, med 10 000 € lån skulle man få 100 000 € (med 10 % reservsystemet). På vilket sätt skulle det vara mera fel, eller åstadkomma mera inflation, om pengarna gjorda av luft skulle fara till låntagarna och inte till bankirerna?
 




SAMSPEL MELLAN CENTRALBANKER OCH PRIVATA BANKER

Penningmängden i en ekonomi ökas helt enkelt genom ett samspel mellan centralbanken, som har monopol på att trycka sedlar och mynt, och de privata bankerna. De privata bankerna ökar på  penningmängden genom utlåningen. Exempelvis betyder ett reservkrav på 10 % att en bank måste ha en miljon för att få låna ut tio miljoner. Det betyder ju det att 10 euro på centralbanken blir 100 euro som banken kan låna ut. Alltså 90 % av dessa pengar är bara luft.


Före detta centralbankiren, Bernard Lietaer, berättar hur systemet fungerar på 1 minut. 




1. Största problemet i dagens ekonomi





En av det största problemet i dagens ekonomiska system är bankerna och mekanismen hur pengar helt enkelt görs. Det enda som egentligen behövs för att göra pengar är bankkundens förtroende i ”systemet”. För att pengar inte görs av staten utan av privata banker, vilket kan låta underligt för många. Varför inte mänskorna vet detta är inte så underligt, det är något som länge hållits hemligt. Så som Henry Ford, grundaren av Ford Motor Company sade: “Det är säkert att inte mänskorna vet hur pengar görs, för ifall de skulle veta, tror jag att det skulle vara en revolution före nästa morgon”. Om människor skulle förstå hur pengar egentligen görs och hur orättvist det är, skulle detta system inte länge fungera.

Hur är det bankerna gör pengar? Det görs helt enkelt ur ingenting. Systemet kallas för ”Fractional-reserve banking”. Pengar tillkommer alltid när banker ger lån. När mänskor tar lån tror de att de får av banken pengar som någon annan har satt in. Så är det ju inte. När banken ger lån öppnas två konton, brukskonto och lånekonto. När man lånar 10000 euro får man det på sitt brukskonto och det får man använda hur man vill. På lånekontot skrivs också 10000 euro och det är man skyldig banken. När dessa konton räknas ihop får man som resultat noll. Kunden äger ena kontots saldo och är skyldig banken det andra. Om man skulle annullera lånet skulle det inte bli något pengar kvar. I denna process byts inte pengarnas ägare en ända gång utan det är helt enkelt bara en bokföring. Dessutom börjar banken ta ränta på ”lånet” som de har gjort av ingenting. Tack vare dessa ”tricks” gör bankerna pengar helt enkelt ur ingenting och tar ännu betalt ränta av kunden. Så länge som mänskorna litar på detta system kommer det att fortsättas. Om alla bankens kunder skulle villa ta ut sina pengar skulle banken gå i konkurs, för att de inte finns. Detta hände t.ex. för brittiska banken Northern Rock.

Problemet är det att banken lånar mera pengar än de faktiskt har. Men för att staten ofta kommer och ”räddar” dessa banker för att inte gå i konkurs slutar detta inte. Det är inte underligt att bankerna är världens största företag. Deras huvudprodukt kostar ingenting för dem. 


En av de mest inflytelserika nationalekonomerna under 1900-talet, John K. Galbraith sade: ”Processen hur bankerna gör pengar är så simpel att mänskoförståndet ignorerar det.” Galbraith hade rätt, processen är helt enkelt så lätt att vi inte vill medge eller förstå det.

Källor:


William MacEachern, Macroeconomics: A Contemporary Introduction
Paper Money and Tyranny, Ron Paul
Richard Murphy, kolumnist för The Guardian